Ser du ljuset i biomörkret

Uppspärrade ögon likt en katt på fågeljakt. Jag hade inte rört popcornen på ett tag. Det var så mycket action, så mycket känsla och så mycket biomoment att jag knappt kände det till en början. Sen, plötsligt.  Stolen skakade till lite, och bakom mig sitter ett gäng astaggade "ungdomar", lika involverade i filmen som jag, varav en kom till en högre level av engageman än de andra. Hen sparkade lite lätt med foten mot min stol! Inte med vilje, förstås. Jag tryckte med ryggen så långt bak jag kunde, och så upphörde det. 

Alltså det här med att gå på bio är egentligen en enda stor chansning. Nu förstörde inte den sparkade biobesökaren min filmupplevelse, men jag kan lika gärna ha stört någon annan. Och det går aldrig att förutsäga när och var det händer!
 
Trots halstabletter, vatten, en skön sittposition och en koncentration började det så smått att killa i halsen. "Host. Host. HOST. HOST!!!!!!" Ah, så skönt. Men så kittlades det igen. Och igen. Och igen. Genom att gny försökte jag kväva hostan men det resutlerade ofta i en härlig slemhosta. Så fruktansvärt jobbigt. Fem minuter av hostkamp kom jag fram till en taktik. När actionscenerna var igång, alltså när ljudvolymen var som högst, kunde jag hosta. Det jobbiga är bara de här fruuuuuuuktansvärt långa scenerna när de pratar med "viskröst" (VARFÖR GÖR ALLA DET???!?!?) och det enda som egentligen hörs är popcornkras och det lite gnisslande ljudet från sugröret mot det plastiga locket. *Ryser*. Jag klarade mig igenom det, men det kan mycket väl ha varit på någon annan bioupplevelse-bekostnad. 

Top tre bioupplevelser jag aldrig glömmer:
1. Harry Potter-premiären på Härnösands biosalong, som var ett "familjeföretag" där lillbarne delade ut 3D-glasögonen iförd en limegrön t-shirt och ba "varsego!!!!"
2. När jag spillde ut min dricka på golvet uppe vid hångelsofforna varpå hen bredvid mig var nära på att få drickan på sig. Jag frågade om det var så, MEN HEN SVARADE INGENTING. Satt bara och stirrade rakt fram, iförd en PRASSELJACKA som hen INTE TOG AV UNDER HELA FILMENS GÅNG. Fy fan vad stressad jag blir av ytterkläder inomhus. Finns inget värre.
3. När jag för längesedan skulle på bio med en kille jag gillaaaa + en kompis och hen satte sig emellan oss. 
 
Är det förresten sant att SF:s popcorn är jättegamla?

God natt!

BLI VEGAN FÖR FAN

Bästa klottret.

:*

Jag trivs så bra med livet just nu! Det ska firas med ÖL, OS och GOS. Mkt bra.
 

C2C

Alltså Alva vet vad jag gillar! Så fettttttt, kolla och lyssna.
 

Journalistsjuk

 
ÄLSKAR förrådet av block och pennor på jobbet. Valde den blå istället för den rosa idag. (Vad har HÄNT tänker ni?) Ångrade mig lite efteråt, men det känns okej nu. Har världens roligaste jobb. Som Alva brukar säga: "Jag älskar att ringa till någon som ska kunna allt det man frågar efter". Precis så älskvärt är det att jobba på en tidning. Dock för det med sig fysiska men:
 
1. Citatsjukan. Jag tänker i anteckningar/stödord. När någon pratar memorerar jag det viktigaste i meningarna och försöker att fånga upp vissa återkommande ord eller citatvänliga meningar.
 
2. Rubriksjukan. Allt jag gör blir till rubriker i huvudet. Att laga mat med för få ingridienser blir till "SUPERMIDDAGEN – så fick Klara, 19, smaklökarna att jubla", när jag cyklar till jobbet i motvind blir det "CYKELKAMPEN. Se Klaras kamp mot vinden", och när jag hostar rejält är rubriken "DÖDSHOSTAN" ständigt återkommande. Ta i trä. Tog i trä nu. Så jävla paranoid.
 
3. Googlesjukan. Ordet ingridienser stavas väl inte så? Eller? *googlar* ingrediens ja. Tänkte väl! Farligt för detta men är att jag numera äger en iPhone. Jag googlar ALLT.
 
4. Nyfikenhetssjukan. Blir nästintill galen av att tänka på alla människor och hur mycket varje person har att berätta. Och om jag ser något väldigt speciellt måste jag gå fram och fråga för att inte dö av nyfikenhetssjukan. 

5. Tystnadssjukan. Pratar så mycket på jobbet att jag blir alldeles tyst sen..............................................................

Min första sprejgrej


Jättelaglig grafitti på väggarna i I20-skogen. Den blev fin tycker jag fast det var inte meningen att bokstäverna skulle blöda och grisen gråta. Omedveten artsy touch kallar jag det.

Befrukta mig

Menåååååååh vem vill mig något ont idag? Har råkat ut för samma grej två gånger idag nu – FRUKTKÖTT MELLAN FRAMTÄNDERNA!!! Försöker att hångla upp det med tungan men skulle behöva tandtråd. Funderar på om jag ska minska på mitt nektarinintag till en gång per dag istället för fyra men det känns ju uppåt väggarna. Eller byta ut det mot någon annan exotisk frukt? Gillar nästan allt förutom persika för det känns som att bita i en frotéhandduk. *ryser*
 
Annars är det bra! Fruktintaget beror på att jag jobbar hårt som reporter om dagarna. Dock otympligt att äta nektarin framför skrivbordet då det droppar på tangentbordet om den är lite kladdig och saftig. Menååååååh nu vattnas det i munnen. Måste ha min fjärde för dagen. Fan också.

Seglarens dotter


Graffygraffy

Asså Flisan!!!!!! 

Här

JAG LEVER som jag brukar säga. Nästan i alla fall. Har bränt mig på pekfringret och sovit fyra timmar idag och alla dagar innan det har jag spenderat på andra orter.

Nu ska jag träffa Idagullet. Vi kan träffas imorgon igen bloggen!!!!!

RSS 2.0