Ser du ljuset i biomörkret

Uppspärrade ögon likt en katt på fågeljakt. Jag hade inte rört popcornen på ett tag. Det var så mycket action, så mycket känsla och så mycket biomoment att jag knappt kände det till en början. Sen, plötsligt.  Stolen skakade till lite, och bakom mig sitter ett gäng astaggade "ungdomar", lika involverade i filmen som jag, varav en kom till en högre level av engageman än de andra. Hen sparkade lite lätt med foten mot min stol! Inte med vilje, förstås. Jag tryckte med ryggen så långt bak jag kunde, och så upphörde det. 

Alltså det här med att gå på bio är egentligen en enda stor chansning. Nu förstörde inte den sparkade biobesökaren min filmupplevelse, men jag kan lika gärna ha stört någon annan. Och det går aldrig att förutsäga när och var det händer!
 
Trots halstabletter, vatten, en skön sittposition och en koncentration började det så smått att killa i halsen. "Host. Host. HOST. HOST!!!!!!" Ah, så skönt. Men så kittlades det igen. Och igen. Och igen. Genom att gny försökte jag kväva hostan men det resutlerade ofta i en härlig slemhosta. Så fruktansvärt jobbigt. Fem minuter av hostkamp kom jag fram till en taktik. När actionscenerna var igång, alltså när ljudvolymen var som högst, kunde jag hosta. Det jobbiga är bara de här fruuuuuuuktansvärt långa scenerna när de pratar med "viskröst" (VARFÖR GÖR ALLA DET???!?!?) och det enda som egentligen hörs är popcornkras och det lite gnisslande ljudet från sugröret mot det plastiga locket. *Ryser*. Jag klarade mig igenom det, men det kan mycket väl ha varit på någon annan bioupplevelse-bekostnad. 

Top tre bioupplevelser jag aldrig glömmer:
1. Harry Potter-premiären på Härnösands biosalong, som var ett "familjeföretag" där lillbarne delade ut 3D-glasögonen iförd en limegrön t-shirt och ba "varsego!!!!"
2. När jag spillde ut min dricka på golvet uppe vid hångelsofforna varpå hen bredvid mig var nära på att få drickan på sig. Jag frågade om det var så, MEN HEN SVARADE INGENTING. Satt bara och stirrade rakt fram, iförd en PRASSELJACKA som hen INTE TOG AV UNDER HELA FILMENS GÅNG. Fy fan vad stressad jag blir av ytterkläder inomhus. Finns inget värre.
3. När jag för längesedan skulle på bio med en kille jag gillaaaa + en kompis och hen satte sig emellan oss. 
 
Är det förresten sant att SF:s popcorn är jättegamla?

God natt!

Kommentarer
Postat av: Linda

Hahaha åååh detdär är alltid min skräck när jag går på bio, eller TEATER, gu så hemskt! ska komma ihåg tipset om actionscenerna.(förutsätter ju dock att man alltid går på actionfilm när man är förkyld??)

2012-08-05 @ 21:25:50
URL: http://lindapakrukgrand.tumblr.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0