Schlagerfika

– Det blir 75 kronor då.
Jag hörde det mycket vagt, för bakom disken stod någon som tog upp all min uppmärksamhet. Mitt hjärta började slå, svetten rann och när det stod "ange kod" på displayen tog det mig ett tag att komma ihåg den. Kvittot fixade jag själv genom att trycka OK samtidigt som jag försökte koncentrera mig på att INTE GLO.

Självklart valde hon att sätta sig vid ett bord längre bort, precis mittemot vårt. Jag åt fort och mumlade om vartannat. Det här var ett moment jag inte kunde kasta bort. Samtidigt insåg jag hur min nördighet aldrig kommer att gå över och hur den får mig att bli så starstruck att mitt annars väl fungerande sifferminne slutade att fungera.

Sen bestämde jag mig. Jag gick för att "hämta en tandpetare" och hon stod lite i vägen. Jag sa ursäkta, tog tandpetaren, vände mig om, la handen på hennes axel (???) och sa: "LyckatilliBaku!" i en och samma mening. Hon sa tack så mycket och så gick jag därifrån. 

Sen ba: AAAAAAAAAAAHHHHHHHHH *INRE KRIS*. Dels p.g.a min extrema starstruck, dels p.g.a det jag sa.

Jag träffade Loreen på ett fik igår. 

Schlagerhälsningar, Klara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0